Änglavakt

Jag vurpade med cykeln idag. Den har snart antikvärde, men jag gillar den! Jag är nog lite "stöllig," och har av födsel och ohejdad vana lite för bråttom i vissa lägen. Så´n är jag! Alla mina vänner säger åt mig att ta det lugnt. Jag genade med cykeln över gräsmattan , for rakt in i en asfaltkant och vurpade. Studsade bakåt med cykeln över mig. Hamnade mellan en häck, och utbyggnaden som täcker sopcontainern. Slog huvudet i byggnadsväggen, med vänsterarmen under mig och cykeln över mig.
Det tog ett tag innan jag konstaterat att inga ben var brutna, och innan jag tog mig upp.
En helförskräckt grannfru kom tillrusande. Hon var mer chockad än jag. Hon hade stått vid spisen och just tittat ut då hon såg mig dyka, och försvinna, bakom sopkontainerknuten. Vilken syn det måste ha varit!
Det är inte första gången jag har änglavakt! Jag kan bara konstatera att jag har det!
Betvivlar det inte en sekund!
Tur att jag var mjuk efter bubbelpoolen på badhuset på förmiddagen, annars hade jag nog
haft både arm och benbrott i nuläge.
Jag är faktiskt förundrad över att jag klarade mig så bra.
Jag är lyckligt tacksam mot alla mina änglar ikväll.